Om

Min blogg - min terapi.
Vissa kallar det hobby, vissa sysselsĂ€ttning men jag har valt att kalla det terapi. För det Ă€r det!! SĂ„Ă„Ă„ befriande och mycket givande. Jag tĂ€nker inte skriva om hur bra saker och ting Ă€r utan hur jag upplever de. Hoppas att jag ska lyckas med den hĂ€r bloggen för att jag har sĂ„ mycket i huvudet som bara vill ut. Älskar att resa och uppleva, tycker om att vara i naturen och Ă€r intresserad av heminredning. Kommer dĂ€rför att ösa bloggen med bilder om det och förmodligen mycket annat.
Tack för att ni Ă€r hĂ€r 🙂. Hoppas att ni kommer att hitta, förutom mina stavfel och fel ordföljd, nĂ„got intressant och terapeutskt hĂ€r. Med sol och glĂ€dje ☀.
/ @-}-- Esma  

Presentation

Senaste inlÀgg

Skynda lÄngsamt

Jag har sĂ„ mĂ„nga idĂ©er, sĂ„ mycket vilja att göra saker, att göra nĂ„got Ă„t min situation att jag nĂ€stan spricker. SĂ„ mĂ„nga nya vinklar och perspektiv vad jag vill och Ă€lskar att göra. I framtiden, alltsĂ„. Nya yrken, nya banor, nya utmaningar. Hittar sĂ„ mĂ„nga alternativ att jag blir alldeles ifrĂ„n mig nĂ€r jag lĂ€ser. Det prickar mitt i. 

En hel ny vÀrld av utmaningar och möjligheter har öppnat sig. En vÀrld som jag aldrig gett mig tid att utförska nÀrmare. Fast jag gillar allt i den vÀrlden. Det kÀnns som jag öppnat ögonen pÄ riktigt och frÄgat mitt hjÀrta för första gÄngen vad jag verkligen vill. Vem Àr jag? Vad gillar jag? Vad Àr det som hindrar mig att fÄ vidga mina vyer, vÀnda huvudet Ät andra hÄll och följa insikten?

Möjligheterna finns, har alltid funnits och kommer att finnas för de som ger utrymme för den underbara chansen. 

Men....

Är jag redo? Orkar jag? VĂ„gar jag?

Att skynda lĂ„ngsamt Ă€r guldvĂ€rd instĂ€llning i min position. Men har jag inte skyndat tillrĂ€ckligt lĂ„ngsamt? Är det inte dags att testa, utmana och provocera mitt lilla jag nu? Det tycker jag. 

Full av förvĂ€ntningar och insamlad energi idag men hur blir det imorgon? Övermorgon? Eller nĂ€sta vecka? 

Ingen vet och dÀrför mÄste jag chansa.

Hoppas att min lyckliga stjÀrna visar mig vÀgen till det rÀtta.

Skynda....försiktigt.....

  @-}-- Esma DĆŸ @-}-- 



HÀr Àr jag

Åter i Malmö. Sen igĂ„r eftermiddag. 

Landade vid 14.00 och blev vĂ€lkomnad av den hĂ€rliga höstsolen. Riktigt hĂ€rligt var det. Och Ă€nnu hĂ€rligare att trĂ€ffa tjejerna och Iris. Nu Ă€r jag hemma. Lite trött och fortfarande lite frĂ„nvarande men det Ă€r sĂ„. Behöver alltid ett par dagar att komma igĂ„ng med hemrutiner oavsett hur lĂ€nge jag var borta. 

DĂ€rför blev söndagen en lugn och lat dag. Alla fyra ( ja, tvĂ„ av oss iaf) vaknade senare Ă€n vanligt och kaffestunden blev lĂ€ngre. Och mysigare.  

Jag bestÀmde mig att hÀlsa pÄ mamma och göra min vanliga gÄ-runda hem till henne och sen tillbaka. Ca 6 km. Det kÀndes skönt att bÄde motionera lite och trÀffa henne.

Jag vet inte om det mĂ€rks men jag Ă€r sĂ„ okoncentrerad och tankarna Ă€r Ă„t alla hĂ„ll. Vet inte varför. Det kĂ€nns bara sĂ„. 

Utspridd och borta.

Trött ocksĂ„. 

BÀst att avsluta för denna gÄng dÄ.

Med en fin höstbild som jag tog idag. 

Vi hörs imorgon. Och dĂ„ hoppas jag jag blir piggare och pĂ„ bĂ€ttre skrivhumör. 

  @-}-- Esma DĆŸ @-}-- 

Att vakna döv

PĂ„ ena örat... Jag kĂ€nde att jag var lite öm i högra örat igĂ„r och tĂ€nkte att jag bara fĂ„tt lock i det. Men imorse hade jag lite mer ont och locket kĂ€ndes ganska stort. 

 

Och vad kan jag göra Ă„t det? 

Jo, mormors gamla recept - lite varm olja i örat och allt blir bra!

 SĂ„, en liten bomulltops indrĂ€nkt i varm olivolja sitter nu sĂ„ bra och gottar sig i mitt öra just nu. Har haft den nu i typ drygt en timme och det börjar klia. Jag vet inte om det blir nĂ„gon effekt men det kommer jag att veta nĂ€r jag tar ut topsen (om jag inte glömmer göra det och gĂ„r ut bland folk med min ”fina” oljiga och gulfĂ€rgade accessoarer i örat 😜). 

Hoppas att det bara Àr en vaxpropp som ska lösas up (förhoppningsvis) och rinna ut.

Ja, nog med öronskit och allt det! 

Fint vÀder idag med. TvÀttar nu pÄ förmiddag och sen ut i solen igen. Sista dagen. Imorgon flyger jag hem till Malmö. Har blivit lite sugen pÄ tjejernas sÀllskap och hemrutiner.

IgÄr umgicks jag lite med min nya vÀnnina. Det var mycket trevligt. Hon med sina modersinstinkter och jag med mina trygghetsbehov. En perfekt kombo för ett vÀl lyckat umgÀnge och mycket behaglig kÀnsla i sjÀlen.

Jag har nu fÄtt lite mer klarhet i min varför-frÄga nÀr det gÀller den ovÀntade bekantskapen.

Förutom att hon Ă€r kusligt lik min moster som bor i Zagreb, Ă€r hon en person som Ă€r skickad för att ge mig en tryggkĂ€nsla och bekrĂ€fta alla mina tankar jag haft i huvudet i mĂ„nga Ă„r. 

En person som inte alls kĂ€nner mig men beskriver mig som om hon kĂ€nt mig hela livet. Jag öppnade mig och t.om grĂ€t dĂ„ och dĂ„ nĂ€r vi pratade. Var det fel av mig? Är jag sĂ„ naiv och anförtror mig till en mĂ€nniska som jag bara kĂ€nt i 24 timmar? Eller Ă€r det mina instinkter som jag alltid följer och sĂ€llan har fel?  I vilket fall som helst mĂ„r jag bra i hennes sĂ€llskap och som Ă€r viktigast, kĂ€nner mig förstĂ„dd, trygg och vĂ€l omhĂ€ndertagen. Det hĂ€r kommer att vĂ€xa till en fin vĂ€nskap kĂ€nner jag.

Frukost, hÀnga tvÀtt och ut.

  @-}-- Esma DĆŸ @-}-- 

Meningen med ovÀntad bekantskap?

 



Ingenting hÀnder av en slump. Allt har en mening, ett dÀrför-svar. Jag tror pÄ det, alltsÄ!

DĂ€rför har jag grubblat över och funderat pĂ„ “varför” sen igĂ„r kvĂ€ll. 

Jag blev nĂ€mligen stoppad pĂ„ gatan nĂ€r jag var pĂ„ vĂ€g hem frĂ„n stranden igĂ„r av en dam som bara kom fram till mig och sa ”ursĂ€kta, fĂ„r jag frĂ„ga dig en sak?”. Jag stannade sĂ„ klart, log lite och var redo för frĂ„gan. Men det var ingen frĂ„ga precis utan hon bara ville lĂ€ra kĂ€nna mig för hon hade sett mig passera och vara hĂ€r i Makarska de senaste dagarna och ville helt enkelt ta kontakt med mig. Jag blev lite paff över den mĂ€rkliga men behagliga situationen och tog emot den ofarliga nyfikenheten frĂ„n hennes sida. 

Hon hade betraktat mig i tysthet, bildat en inre bild av mig, vem jag var och vad jag Àr för person. Min klÀdstil, mina rörelser och min utstrÄlning - Hon tyckte om allt, hela rubbet. DÀrför ville hon trÀffa mig personligt för att antingen fÄ sina tankar bekrÀftade eller för att fÄ en helt tvÀrtom bild. Jag tror att jag blev hennes utmaning, en gÄta som mÄste lösas.

Mycket behaglig, pigg och pratsam dam som ursprungligen kommer frĂ„n Sarajevo men bor i Norge. Har sin lĂ€genhet hĂ€r och njuter av livet. Precis vad jag gör nĂ€r jag Ă€r hĂ€r. AlltsĂ„, tre gemensamma grejer har vi - Bosnien, Skandinavien och Makarska. TillrĂ€ckligt att ha ett tema att prata om. 

Telefonnumrena Àr utbytta pÄ hennes initiativ och fika ska det bli ocksÄ, kanske redan idag.

Lite skrĂ€mmande men lĂ„t gĂ„...... 

ingenting att förlora.

Det Ă€r alltid positivt och lite utmanande med nytt, med nĂ„got okĂ€nt som ska utvecklas vidare. 

Men - varför? Varför Àr den damen skickad för att korsa min vÀg och bli en ny bekant?

Jag kan inte svaret. Kanske kommer aldrig att fÄ ett. Kanske Àr det bara sÄ skrivet i sjÀrnorna.

I vilket fall som helst, jag blev glad och uppfylld med en hittills okÀnd och konstig glÀdje.

 Kanske dĂ€r har jag svaret...

  @-}-- Esma DĆŸ  @-}-- 

UrsÀkta, fÄr man lov att grÄta?


 

NÀr man mÄr som bÀst?

NÀr man tycker att livet Àr underbart?

NÀr man kÀnner att allting ordnar sig?

NĂ€r man ser fram emot framtiden?

Stranden, solen, havet, friden, positiva tankar i huvudet, familjen i hjĂ€rtat - allt Ă€r hĂ€r med mig men tĂ„rarna kommer Ă€ndĂ„.... 

Jag Àr kanske för nöjd med livet just nu? Ingenting saknas....

Livets gÄta, den hÀr depressionen...

Men lĂ„ter inte luras och falla i mörkret. 

Mina tĂ„rar Ă€r mina lojala vĂ€nner och jag vĂ€lkomnar de varje gĂ„ng de besöker mig. Vi pratar,umgĂ„s och grĂ„ter i tysthet och förstĂ„r varandra. Allting blir bĂ€ttre efter besöket och ”pratstunden” 

DÀrför Àlskar jag deras spontana och Àrliga besöket.....

  @-}--Esma DĆŸ  @-}-- 

Äldre inlĂ€gg