Om

Min blogg - min terapi.
Vissa kallar det hobby, vissa sysselsättning men jag har valt att kalla det terapi. För det är det!! Sååå befriande och mycket givande. Jag tänker inte skriva om hur bra saker och ting är utan hur jag upplever de. Hoppas att jag ska lyckas med den här bloggen för att jag har så mycket i huvudet som bara vill ut. Älskar att resa och uppleva, tycker om att vara i naturen och är intresserad av heminredning. Kommer därför att ösa bloggen med bilder om det och förmodligen mycket annat.
Tack för att ni är här 🙂. Hoppas att ni kommer att hitta, förutom mina stavfel och fel ordföljd, något intressant och terapeutskt här. Med sol och glädje ☀️.
/ @-}-- Esma  

Presentation

Senaste inlägg

Visar inlägg från augusti 2018

Tillbaka till bloggens startsida

Äppelmos och ångest

Nu när vi har riktigt bra äppelår och när äppelträden dignar av äpple är det bara att hänga med i stormen och göra något åt överflödet. Därför har jag bestämt mig att vara mer insatt i ”vad göra med äpplena” och inte bara plocka de från marken och... ja, slänga. Så var det nästan varje år. Någon enstaka gång blev det äppelpaj men inget mer.

I år ska jag aktivera mig lite mer. Vara angagerad och effektiv. Vi har ju tre äppelträd, tre olika sorter (ingen aning vad för sort men de ser olika ut i alla fall). 

Jag har googlat lite och börjat fundera på vad kan jag göra. Och då tänker jag inte på klassikerna - olika äppelpajer som håller första plats i ordningen.

Jag tänkte mer på mos, sylt, marmelad, kompott och sånt.

Säsongen är öppnad med en god äppelpaj iförgår. Och idag var det något mer avancerat (för mig) men super enkelt att göra.

Äppelmos. 

Googlade, läste 10-tals olika recept och till slut bestämde mig att kombinera flera recept och tips och gjorde något mer Esmaaktigt mos.  

Och vips - här har vi den.

Som sagt, det är inte svårt att göra det men med tanke på att jag aldrig gjort det tidigare är detta stort för mig. Glad och riktigt nöjd med både initiativet och smaken. Duktig jag 😊

Just nu är det spännande och roligt för det är något nytt och funderar som mindfulness för mig. Vi får se hur länge euforin varar och om det blir flera omgångar och andra försök. 

Jag litar inte på mig fullt ut just nu.... Känner stark närvaro av någon som jag undvikit lite senaste två åren.. Mig själv! 

Jag har börjat känna igen den gamla, glada, pigga och uppvarvade Esma. Fantastiskt tänker man då kanske. Men.... så är det inte riktigt. Det är på både gott och ont. 

Energin, kraften, viljan och orken är här men också uppvarvning, ovilja för pauser och krav att hinna är lika närvarande. 

Det skrämmer mig lite. 

Visst är jag glad att jag är mår bra men jag är skiträdd också (ursäkta språket men just så känns det).

 Ärligt! Rädd för mig själv.

 Det här känns som stor prövning och måste erkänna att den är svår. Skrämmande  jobbig. 

 Jag har all verktyg att använda mig av men det är just det som är problemet. Metoderna jag använt hittills funkar inte riktigt! Mindfulness, meditation, promenader, tankegång och allt annat funkar inte som det ska. Kan inte koncentrera mig riktigt för att göra det..... 

Kan vara att jag börjat tänka mycket på hur det hela ska sluta för mig. Arbetsträning, var jag ska hamna, hur jag ska klara det i en ny miljö med nya kollegor, hur mycket jag klarar och till slut kommer det där med kravet. Jag har redan börjat ställa krav på mig själv att prestera bra var jag än hamnar.

 Inte alls bra.....

Jag får anstränga mig extra mycket att vinna över de hinder som har börjat spöka nu. 

Jag får göra det....

Jag måste göra det...

Jag ska göra det....

Jag ska bli vinnare i det här slaget!! 

Jag ska!!

Från äppelmoset till terapisamtal med mig själv. Konstig kombination men den funkade 😊.

Och äppelmoset smakat och godkänt 😉.

Min bok väntar på mig nu så det blir tandborstning, pyjamas, glasögon och i riktning mot sovrummet.

  @-}-- Esma Dž @-}-- 

Trädgårdsaktiviteter

Idag hoppade jag över morgonpromenad och stretchövningar och ägnade min tid åt trädgårdsfixning istället. Lika bra (om inte bättre) motion som ett gympass. Vet inte om effekten är samma men glädjehormoner var högt närvarande och gjorde sitt. 

Idag hade jag dessutom sällskap av Irma och allt blev ännu roligare. 

Lite äppelplockning, lite gräsklippning,

 lite fusk från min sida,

 och lite paus och skoj emmelanåt 

Alltid roligt i hennes sällskap (ja, nästan alltid 😜). 

Och där var det inte slut. Väl inne i huset började hon och lilla syster förbereda matlagning som jag tog över sen och även där var det sällskapligt och livligt. Riktigt bra hjälp fick jag idag faktiskt.

Men.... även med en hjälpande hand och trevliga stunder blev jag riktigt trött till slut.

Nästan helt slut efter aktiviteterna. (..glömde säga att jag gjorde en äppelsmulpaj efter maten också..).  

Visst verkar det mycket gjort, men om jag gjorde som jag skulle då hade det inte varit så farligt kanske. Jag glömde pausa och bromsa lite. Hoppade från aktivitet till nästa utan ordentlig paus. 

Klippte gräset klart, gick in och fortsatte med matlagningen och sen vidare till pajen. Helt utan pauser emmelan. Jag insåg det sen...när det blev försent och när jag akut blev trött. 

Jag är inte redo än för sån fart och tror inte att jag någonsin kommer att vara det....Eller kommer någonsin att vilja ha det gamla uppvarvade tempot. Mitt fiende nummero 1. 

Och för det mesta har jag lyckats hålla det i schack och styra det. Men idag gick det lite utom kontroll. Men det är inte så farligt. Det kommer att bli såna misstag framöver dock mycket mindre med tiden om jag inser misstaget i tid. Hoppas jag....

Därför blev det ett tupplur i min favorit fåtölj efter maten och pajen. (Pajen var super god förresten 👌)

 Ocensurerad och helt äkta - jag i ”vilaaction”.

Så är det när livet händer.

Kanske hinner jag med en kvällspromenadmed med Iris...??

Ja vi får se.

  @-}-- Esma Dž @-}-- 

Vattengympadax

För att hålla den lilla vanan i gång bestämde jag mig för vattenaktiviteter igen. Jag mår så bra efteråt trots att det känns lite jobbigt att komma i gång. 

Oftast är tanken och viljan som driver men orken och latheten protesterar. Det är den brytpunkten och tröskeln man ska vinna över och sen går allt som på räls. 

Jag brukar mekaniskt och utan att tänka på emotkänslan gå och samla träningsgrejer och vattegrejer. När det är gjort är halva slaget vunnet. Min brytpunk ligger i just den momenten - packa, förbereda och samla.

När jag är på väg dit känner jag hur stort mitt leende är och det är då jag känner seger, inte själva gympan eller träningen. 

Jag är glad att jag lärt känna mina dolda fiender som alltid försökt hindra mig från det roliga. 

Den lilla elaka djävulen på ena armen kan dra..... någonstans, dit där den hör hemma !!!!😈😈

Pigg, glad och lugn bland mina pensionärpolare 👍 😊.


De är fantastiska. Fulla av liv och ambition, glada och pratsama, uppfyllda med osynlig energi och utstrålning i all enkelhet - ja, allt det där man egentligen ska vara eller ha i vardagen. Därför blir jag extra avslappnad och harmonisk när jag bara lyssnar på de. Älskar mitt lilla 80+ gäng 😍😍

Härligt var det i alla fal med alla övningar. Jag har hunnit simma lite innan så jag är nöjd. Hoppas att min rygg kommer att må bra igen.

 Trött, belåten och hungrig.....

 

Men hinner med en nervarvning i området. Promenad och en selfie med den mäktiga TorningTorso i bakgrunden.

 Och en icke selfie 😊


Nu ska jag pressa lite potatis till köttbullarna som jag lagat häromdan och sen vila efteråt. Känner redan nu att jag skulle kunna somna men vill inte. Det räckte med den här bloggpausen 😊

  @-}-- Esma Dž  @-}-- 

Vad jag läser just nu

Jag känner att jag har kommit ifrån läsningen lite de senaste månaderna. 

Om jag utesluter de första två åren av min sjukskrivning då jag inte hade förmågan till läsning (bl.a), och sen perioden under återhämtning, har jag inte läst så mycket och intensivt som jag ville göra.

Älskar att läsa. Har alltid gjort det.

 Från mammas läsning av barnböcker med stora bilder till min egen läsning och flitiga besök på biblioteket under hela min barndom och ungdom fram till dagens läsning, har min läspassion bara växt sig större efter varje bok. 

På semester är jag minst sugen för det. Konstigt nog.

 Strandläsare är jag absolut inte. Jag har försökt flera gånger men det gav mig inte någon läsnjutning. Tvärtom. Det blir ju jobbigt med så mycket ljud runt omkring och att inte prata om svetten, klibbigheten och ligg/sitt ställning som aldrig blir bekväm hur man än gör. 

Läsning är njutning. Det krävs en viss koncentration och avstängning av utevärlden för att uppleva det bästa från händelser i historien. Så fungerar jag. 

Och ibland är det svårt att hitta rätt bok. Den jag läser nu fick jag låna från Selma som också är storläsare och bokälskare. När jag berättade att jag är sugen för något men vet inte riktigt vad, kom hon med en hög av böcker och gjorde en så fin selektion tillsammans med mig - vilken bok ska jag börja med och sedan vilken ska jag läsa näst. Vad bra! En vägledning jag behövde och är tacksam för.

”Avdelning 73”, Sofie Sarenbrant

Intressant än så länge och spännande från första sidan. Enkelt skrivet med bra detaljerade beskrivningar.

Nu till spänningens värld och umgänge med Emma, Josefin, Hillevi och andra intressanta figurer från romanen.

  @-}-- Esma Dž @-}-- 

Måndag

Början på ny vecka. Nya utmaningar. 

En liten omstart för min del. Tillbaka till efterlängtade rutiner. 

Morgonpromenad i välbekanta områden. Att se vad som ändrats under tiden jag var borta är fantastiskt. 

 Doften av nyklippt gräs och ett bestämt leende mot varje människa man träffar är dagens styrka som jag kommer att behålla i tankarna länge.... 

 

Och sen allt den här gröna och härliga..... ’

Njuter bara att se det.

 Och det finns inget dåligt väder....

 Favoriten.....

 

Att se mig omkring, märka skillnader och vara med i förändringsprocessen är så uppiggande och glädjefyllt. 

Naturens egen takt och process är magiskt. Det finns ingen klocka, ingen deadline, inget krav och ingen stress....det bara händer och förblir det ska det bli - ny fas, ny period och nytt läge. 

Naturen bara anpassar sig, accepterar och lugnt och fint förvandlar sig till en annan skönhet. 

 

 

 

 

 

 

Så smidigt, lugnt och nästan ödmjukt. 

Varför lär vi inte oss mer av den mest självklara och naturliga processen? 

Människan är en del av den fina gåvan men förstår inte värde i den. Ser inte enkelheten och skönheten. Så synd....

 


 

 

 Vi ska ta hand o varandra - människan och naturen ska vara bästa vänner!!!!

  <3  <3  <3  <3 

  @-}-- Esma Dž @-}-- 

Äldre inlägg