Om

Min blogg - min terapi.
Vissa kallar det hobby, vissa sysselsättning men jag har valt att kalla det terapi. För det är det!! Sååå befriande och mycket givande. Jag tänker inte skriva om hur bra saker och ting är utan hur jag upplever de. Hoppas att jag ska lyckas med den här bloggen för att jag har så mycket i huvudet som bara vill ut. Älskar att resa och uppleva, tycker om att vara i naturen och är intresserad av heminredning. Kommer därför att ösa bloggen med bilder om det och förmodligen mycket annat.
Tack för att ni är här 🙂. Hoppas att ni kommer att hitta, förutom mina stavfel och fel ordföljd, något intressant och terapeutskt här. Med sol och glädje ☀️.
/ @-}-- Esma  

Presentation

Senaste inlägg

Visar inlägg från november 2018

Tillbaka till bloggens startsida

Impulsköp

Ingen promenad imorse. Bestämde mig att hoppa över den idag och göra annat. 

Hm, annan träning - den tråkigare version av träningen - städning. 

Men tänkte att det är bättre att utnyttja “lusten” när den väl var där och göra något. För det behövs. Det finns alltid något att fixa och trixa hemma och det ser man tydligt när man har hemmafru-rollen och glor i alla vrån varje dag. 

Som tur är det, har jag tappat den energiska och pedantiska sida av mig någonstans på vägen under rehabiliterings gång och är inte längre den som ”inte kan se” dammet eller ostädat bord. Det kan jag lugnt säga att idag kan jag låta bli myyycket som var omöjligt innan. Och här är jag tacksam, faktiskt, för min utmattning som tvingat mig att tänka om och prioritera. Heja utmattningen 😜😋

Bara det nödvändigaste gjordes, dvs dammsugning, damning och lite plock här och där. 

Och mitt i det hela bestämmer jag mig att åka till Ikea och köpa ny matta. Den vi har i vardagsrummet har (för länge sedan) gjort sitt och det är bara adios med den. Impulsivt men bestämt bytte jag om, satte mig i bilen och körde raka vägen till Ikea. Väl där gick jag raka vägen till mattavdelning och raka vägen till den jag ville ha, fast i en annan form. Sen till belysningsavdelning att välja starkare glödlampor för taklampa i vardagsrummet och sen var det klart. Lasta in i bilen och...ja, raka vägen hem 😊.

Och sååå fint det blev 😊.

Både mattan och lamporna lyste upp hela rummet och gav en annan ton till allt.

 Nöjd och glad 😁😁

  @-}-- Esma Dž @-}-- 

Lite till om dagens händelser och funderingar

Tänkte skriva lite till om dagen som nu går mot sitt slut.

Konstig morgon blev det men dagen utvecklades i rätt riktning. Det blev en bra balans trots allt.

Men känslan av frånvaro och lätt förvirring satt kvar hela eftermiddag. Tur att jag bestämde mig för en sväng till Mobilia med Selma (och senare med Irma också) i sällskap. Vi skulle handla mat men det blev mer än bara det. En snabb sväng till återvinningsstation för att lägga två påsar med kläder i och sen butikerna. Jag behövde ingenting speciellt men välkomnade den aktiviteten som gjorde mig både trött och glad. Och när Irma gjorde oss sällskap blev det ännu mer liv i oss alla. Vi skrattade och hade roligt på fikastunden. Härligt när man kan lämna allt och njuta av stunden.

Syskonkärlek 😍

Och här kan jag inte vara annat än nöjd och lycklig i djupet av min själ ❤️❤️.

Och nu tror jag att jag vet varför frånvarande och konstig jag kände mig hela dagen.  Det var gårdagens händelse och möte. Jag tror inte att jag riktigt fattat än att det äntligen ska hända något med min situation. Att jag ska ut i arbetslivet (fast inte riktigt än men på väg) igen.

Jag frågade mig själv idag om det var sant. Har jag verkligen varit på något möte igår? Eller har jag drömt om det? Och jag skojar inte när jag säger att jag på allvar funderade om det var dröm eller inte. 

Jag ska ut i arbetslivet igen....

Jag ska försöka igen...

Jag är på väg att bli hel igen....

Jag ska vara jag igen.....

  @-}-- Esma Dž @-}-- 

Morgonens plåga och Tomtens vinkning

Dagen var lång och lite konstig. Jag kände mig frånvarande och inte riktigt på banan. 

Morgonpromenaden blev mycket mer än en promenad. Kände mig full av energi och därför börjades det i väldigt rask takt och tempo. Så småningom blev det ännu raskare och till slut började jag springa (??) utan att tänka mycket på det. Men jag var väldigt bestämd att det ska springas en låååång strecka - i mitt huvud var den lång. Jag höll ut hela vägen tills jag flåsande och med hjärtat i halsen saktade ner och stannade med en enda fråga i tankarna: Vad hände just?? Sprang jag? Varför? Inget svar på den sista frågan.... Jag kände väl bara för det men varför - gudarna vet.

Det konstiga i det hela är att jag hatar att springa eller jogga. Det är den sista träningen jag skulle bestämma mig för om jag var tvungen att utföra det.

 Gillar inte den!! 

Inte min stil (fast jag har ingen träningsstil) och definitivt inte något jag överhuvudtaget överväger när jag vill vara aktiv.

Men idag hände det. Och har ingen vettig förklaring varför. 

Och nej, jag trivdes inte med den heller! Inte bara att jag var flåsig och trött och obekväm utan jag var lite irriterad. Och sur. Och på dåligt humör. 

 Så här såg det ut efteråt. Riktigt sur min som jag ville fota bara för att se mig själv i stundens missnöje.

Och vill delar den med er....

Som tur var, det dröjde bara en stund. När jag hade lugnat mig gjorde jag mina vanliga avslappnings och meditations övningar. Sen, sakta, väldigt sakta begav jag mig hemåt.

Och såg något jag blev glad av. 

Tomten och Rudolf är på plats 😊. På grannens tak 😊

Visst blir man glad och lite sugen på snö och Jul?

Jag tänker stanna här för tillfälle. Kanske blir det ett inlägg till innan jag somnar. Vi får se.

(Jag tänkte skriva mer men blev trött och mättad)

  @-}-- Esma Dž @-}-- 

Nervös? Njaa

Jag som skrev om mina ärende imorse och som bestämt mig att ta det som det kommer.

 Och nu kom det!  

Nervositeten och konstig känsla i hela kroppen.

Sjukgymnast besök gick som det ska. Hon kände på min rygg, tryckte här och där, lyfte på benen åt alla möjliga håll och bokade en ny tid för att påbörja träningen. Så, det var som jag förväntade mig ungefär.

Jag är hemma nu. Dricker kaffe och snart ska äta någonting och sen vidare. Försöker att inte tänka på det som arbetsintervju för det är det inte! Det betonades väl av min af-förmedlare och det ska inte förväntas att jag ska jobba utan arbetsträna. 

??? 

Skillnaden??

Ja, för mig känns det detsamma. Lika pirrig och lika nervös inför mötet som varje gång jag var på någon intervju. Och dessutom känner jag att jag fått tunghäfta redan imorse hos sjukgymnasten. Jag  stammade och kunde inte komma på rätt ord vid flera tillfälle!! 

Jag vill inte!! Vill inte!!! Vill inte känna så här.....

Och röd är jag i ansiktet! Varm också! Och jag kan försäkra er att det inte är vallningar. 

Eller???

Ja, jag går och byter om. Det blir bra!!

  @-}-- Esma Dž @-}-- 

Ett hej på morgonkvisten

Ja, god morgon! 

Inte värst tidigt men för mig är lite tidigare än vanligt. Påklädd för förmiddagen och nästan redo att snart lämna huset. Två ärende att göras idag. Typiskt att inte ha något på länge och sen två på en dag. 

Jag är redo för utmaningar. Tror jag.... Det blir en riktig utmaning och test som jag välkomnar. För att se hur långt jag har kommit med återhämtningen. Om krafterna räcker och koncentrationen är närvarande. 

Jag ser verkligen fram emot dagens aktiviteter och min resonemang kring det hela. 

Det är inte själva ”plikter” som är problem utan stressen som de kan orsaka. Köra till sjukgymnasten nu, göra det jag ska göra där (och måste bara tillägga att jag är glad att jag äntligen tog tag på mina ryggproblem) sen köra tillbaka, duscha,byta om, äta och sen ta bussen till nästa ställe. Och allt det med en väldigt begränsad tidsmarginal. Hmmmm..... 

Det blir säkert bra men kommer jag att prestera normalt när jag är på platsen och presenterar mig själv som en lämplig kandidat för att arbetsträning? 

Det blir som det blir. Fokuserar på stunden nu. Dricker mitt kaffe klart och tar det lungt några minuter till.

Allting kommer att bli bra, eller hur?

Med det i huvudet och bra självkänsla stänger jag här och vänder blicken mot framtiden.

  @-}-- Esma Dž @-}-- 

Äldre inlägg