Om

Min blogg - min terapi.
Vissa kallar det hobby, vissa sysselsättning men jag har valt att kalla det terapi. För det är det!! Sååå befriande och mycket givande. Jag tänker inte skriva om hur bra saker och ting är utan hur jag upplever de. Hoppas att jag ska lyckas med den här bloggen för att jag har så mycket i huvudet som bara vill ut. Älskar att resa och uppleva, tycker om att vara i naturen och är intresserad av heminredning. Kommer därför att ösa bloggen med bilder om det och förmodligen mycket annat.
Tack för att ni är här 🙂. Hoppas att ni kommer att hitta (förutom mina stavfel) något intressant och terapeutskt här. Med sol och glädje ☀️. 

/ @-}--Esma Dž @-}-- 

Presentation

Senaste inlägg

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Reklamfri blogg!
Skapa en egen blogg utan krångel eller teknisk kunskap.
Skapa bloggen nu!

Visar inlägg från december 2018

Tillbaka till bloggens startsida

Det känns bra idag

Än så länge är allting som vanligt. 

Morgonen rullar på med alla semesterrutinerna, dvs ingenting görs. 

Kaffe, nyhetsmorgon och en runda av nätsurfning. Tjejerna sover, Iris är i backen och jag försöker att låta bli och planera för dagen. Jag ska bara se till att hålla mig vaken och spara energi. Sen får resten av familjen komma med idéer och förslag. Jag ska bara hänga med. Och det känns skönt. Att släppa kontrollen och bara vara.

Det blev ingen kvällsåkning igårkväll. 

Dels för att vädret blev konstigt - det småregnade nästan hela eftermiddag och kväll, temperaturen steg och snön smälte. Allt förvandlades till en konstig slask ute och den mysiga känslan hade försvunnit. 

Och dels för att vi fick sällskap av två par till. Goda vänner i vars sällskap man trivs och har roligt. Mycket snack, ännu mer skratt och god stämning gjorde succé för mitt mående. Allting var lagom. Inte långdraget för att trötta ut mig, inte spänt och inget tomsnack. Utan mycket trevligt, avslappnat och precis lagom för att känna av lite av varje. Det fungerade t.o.m som terapi i vissa delar av pratet. Goda tips och råd plockade jag upp på vägen och är mycket tacksam för det. Vibrationerna kompletterade varandra och det kändes bra. Väldigt uppskattat 🙏❤️.

Nu fortsätter jag att inget göra. Sitter och väntar på tecken för nästa steg 😊

  @-}-- Esma Dž @-}-- 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Utmattning och skuldkänslor

Därför får jag aldrig planera något i förväg. För jag vet inte hur jag mår eller känner mig just i stunden när planen ska sättas i verket. 

Utmattningen styr allt.

 Och slår till utan förvarning, som vanligt.

Vaknade vid 7:30 och drack kaffe med Iris. Allting var som vanligt. Jag sa själv till Iris att jag kommer sen och åker på samma backe som igår. Tjejerna och han får åka var de vill och njuta av riktigt skidåkning. Men jag hade tänkt åka några varv själv och sen skulle vi träffas och fika tillsammans. Planen var perfekt och jag var taggad och villig.

Men sen hände det igen.   

Efter att ha förberett kläderna och mentalt påbörjat klädprocessen blev jag bara tröttare och tröttare.  Och så sömnig att jag knappt kunde hålla ögonen öppna. Inte nu, tänkte jag....

Och då är det inget annat än bara hänga med i stormen. Motvilja och motstånd hjälper inte i de här situationerna. Tvärtom. Gör saken värre om jag försöker trotsa den. Det är nu man ska göra det man brukar råda: lyssna på signalerna. Kroppen vill säga dig någonting.

Men jag hade inget val. Den tröttheten är så mäktig att man bara lyder och gör som den vill.

De här momenena kan bara dom som gått genom, känna igen och förstå fullständigt. Jag känner bara en dimma som omfamnar mig och drar mig med sig i bortavärlden. 

Slocknade i soffan och vara borta i en och en halv timme. Vaknade lite piggare och nu vågar jag inte planera vidare. 

Vill fortfarande gå ut. Innerst inne känner jag en smula skuldkänslor jämte familjen...vi ska ju vara tillsammans även om vi inte åker tillsammans varje gång. Tänker jag. Men de verkar ändå förstå och låter mig bestämma. Jag älskar dem ❤️.

 Men tror inte att det ska bli någon skidåkning idag. Pisterna är öppna ikväll så kanske, kanske en kvällsåkning. Men vi får se.

Så var det med den planeringen. 

Men jag är inte bitter eller besviken. Det är bara så. Det är min diagnos som kommer och hälsar på ibland. Vi har blivit vänner i stort sätt och kommer överäns rätt så bra. Den ger mig energi och jag ger den min trötthet. Harmoni....

  @-}-- Esma Dž @-}-- 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Trött

Utmattningen gör sig påmind dagligen. 

Och det är bra. Annars hade jag inte kunnat bromsa och göra något åt det. Det räcker att man sänker farten och saktar vardagen. 

Tröttheten är närvarande i hög grad men så länge jag kan åtgärda den är det okej. Dagen har varit ganska lugn. Men trots all vila och eftermiddags sovstund är jag jätte trött nu och vill bara försvinna i drömmarnas värld.

Jag tror också att allting hinner i kapp mig nu. 

Arbetsträningen, bristande rutiner, ändrad vardagsrytm och nu, mitt i det hela, den stora utmaningen som jag befinner mig i och försöker klara. 

Jag är övertygad att allting ska gå bra och lite offring och positiv stress ska ge det rätta resultatet. Så länge jag behåller insikten och är medveten om faran är jag fortfarande i rätt zon.

Kvällspromenaden var härlig. Älskar verkligen vinterkvällar när allt är mörkt men mystiskt ljust av snön.

 Lite aktiviteter och träningsutmaningar blev det till slut.

 

 

Nu får det räcka för idag.

God natt.

  @-}-- Esma Dž @-}-- 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Brist på huvudverktyg

Att bege sig till fjällen och förvänta sig en bra åkning första dagarna utan att vara förbered för det är rena illusionen som man naivt tror på. Pratar för mig själv alltså.

Försöka någonting med dålig kondition är som att baka utan huvudingrediensen. Fysisk ansträngning, som att åka skidor, är omöjlig utan bra kondis.

Det har jag märkt både första dagen och idag. Saknad av kraft i både låren och händer har visat sig vara boven i år. Och så uppenbart att jag nästan blir lite orolig (men bara lite). Andfådd och kraftlös efter liten ansträngning är inte bra. Och att putta mig själv med stavarna till liften på det platta är nästan omöjligt. 

Idag har jag åkt. På den snällaste backen här som ändå är tillräckligt brant för att uppnå någorlunda bra fart. Och det är då jag märkte alla brister. Nu jämför jag med mina skidåkningar tidigare åren som var  tuffare och mer vanliga och normala. 

Har aldrig varit någon proffs men har alltid tagit mig från punkt A till punkt B även i de tuffare pister (men aldrig svarta dock). Visst med viss rädsla och oro men inte med den här känslan som jag har denna gången. Känslan av maktlöshet i kombination med en otränad kropp och ännu mer otränade psyke. 

Så kan det gå också. Men jag var inte redo för det här resultatet. Och det gör mig ingenting.

 Accepterat läget nu och ska försöka göra mitt bästa utifrån de förutsättningar som jag har nu. Nybörjare på nytt.

Jag har varit i backen i drygt en timme. Sen bestämde både Iris och jag att vi ska in. Kaffestund inne i lägenheten och sen vila. Jag somnade i soffan även idag. Och det var det mysigaste. 

Jag hörde Iris hålla på med maten, låga röster från tv i bakgrunden och kände en härlig värme som spred sig i lägenheten. Känslan var magisk. Den påminde mig om min barndom när jag var omringad med vardagen, värmen och tryggheten. Underbart.

Och denna gången var jag inte sur och hänging efteråt utan glad och uppfylld med inre lycka. Tur det.

Maten gjorde oss slöa och belåtna. Därför blev det bara ingentingtid efteråt. 

Gosa med Iris och njuta av hans värme var precis vad jag behövde. 

Lite kärlek och trygghet är aldrig fel.

Vi ska se om vi orkar sen med en promenad ute i det kalla och mysiga.

Jobba med konditionen kanske i backarna? 

Springa uppför och glida på rumpan nedför?

Knappast...

  @-}-- Esma Dž @-}-- 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Det känns bra

Det känns bra såhär efteråt. Dagen efter festen. Festen som jag nästan motvilligt gick till. Inte helt motvilligt men ett visst motstånd fanns det inom mig. Jag både ville och inte ville. 

Så, varför jag ville? 

Nyfikenhet framförallt. Sen var det lite för Iris skull. 

Och varför inte?

 Allt det motsatta från ovan. Ville inte träffa folk. Ville inte förstöra stämningen för Iris.

En stor kamp hade pågått i mig nästan hela dagen igår. Min sinnesstämning var inte på topp överhuvudtaget. Jah hade ont i hela kroppen och efter den lilla spa upplevelse igår och Kalle Anka föreställningen var jag så trött att jag somnade efteråt. Och, så klart, vaknade jag lite sur och hängig, med ännu mer ont i musklerna och total olust för någonting. Allt var i slow motion i mitt huvud och det minsta jag ville var att gå på någon jädrans fest. 

Sen tänkte jag på min utmaning som jag ville utsätta mig för i små doser. Och bestämde mig att ge den en chans. Fortfarande trött och seg gick jag dit. Jag tänkte så här: Jag stannar en liten stund, ska vara social och umgås lite och sen gå. Det var min taktik som jag hade förberett om det skulle behövas. Dansa ska jag absolut inte, tänkte jag också.

Och så började äventyret.

Och vad hände? 

Jag kom. Jag stannade. Jag dansade. Jag drack lite vin t.o.m. och....Jag hade kul. 

När musiken startades gissa vem som var först uppe på dansgolvet? 

Hon som absolut inte ville dansa. Sura och hängiga Esma förvandlades till den riktiga och glada som hon alltid varit. Innan. 

Hon hälsade på, hade kul och blev vän med den andra Esma som varnade för signalerna och bromsade då och då under kvällen. Så en perfekt balans rådde mellan de två och därför lyckades allt. Balansen var i balans och den var styrd på rätt sätt.


Så, därför känns det bra nu idag och jag är på rätt humör för skidåkning idag. Det var någonting som som gick ur mig igår kväll. Lämnat mig för gott hoppas jag. 

Speciellt glad var jag när jag träffade folk från min barndom och tiden innan kriget. 

En jag gick med i samma klass i grundskolan och en jag umgicks med då och då under min ungdom. En sån glad glädjevåg spreds sig i mig när vi hälsades och jag blev nästan för känslosam. Tårarna var på väg men jag hejdade dom. Det var inte rätt plats och tid för det nöjet. Men det var bara under en liten bråkdel av sekunden och sen var det borta. 

Jag ska glädja mig åt och inte tillåta känslorna ta över. 

Nöjd och glad välkomnade jag Julen igår kväll och sen var det dags för att säga tack och god natt.

Frukost och sen påklädning (det jobbigaste av allt) för backarna är nästa steg.

God Jul 😘

  @-}-- Esma Dž @-}-- 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Äldre inlägg

Nyare inlägg