Om

Min blogg - min terapi.
Vissa kallar det hobby, vissa sysselsättning men jag har valt att kalla det terapi. För det är det!! Sååå befriande och mycket givande. Jag tänker inte skriva om hur bra saker och ting är utan hur jag upplever de. Hoppas att jag ska lyckas med den här bloggen för att jag har så mycket i huvudet som bara vill ut. Älskar att resa och uppleva, tycker om att vara i naturen och är intresserad av heminredning. Kommer därför att ösa bloggen med bilder om det och förmodligen mycket annat.
Tack för att ni är här 🙂. Hoppas att ni kommer att hitta (förutom mina stavfel) något intressant och terapeutskt här. Med sol och glädje ☀️. 

/ @-}--Esma Dž @-}-- 

Presentation

Senaste inlägg

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Reklamfri blogg!
Skapa en egen blogg utan krångel eller teknisk kunskap.
Skapa bloggen nu!

Visar inlägg från januari 2019

Tillbaka till bloggens startsida

Inte bara att jag inte hinner...

Att inte hinna skriva ett inlägg är inte tidsbrist eller trötthet som jag först trodde. Det är inspirationen igen. Visst är jag mer trött än innan och att tiden ändå räcker inte till nu när jag är mer aktiv men...jag tror inte att det är den riktiga anledningen till varför jag inte skriver varje dag som jag skulle vilja.

Jag har nästan alltid någon idée eller något att skriva om. Kreativiteten och inre funderingar är alltid närvarande och ingen brist på.

 Så, vad är det då?

 Inspirationen sviker. Och det är ingen big deal utan jag ville bara gå djupare in i mig själv och söka svaret. 

Humöret? 

Ja, det spelar stor roll men jag har varit på super bra humör de senaste veckorna. Kan inte skylla på det. 

Trötthet och tidsbrist har jag redan eliminerat. 

Vad mer? Kommer inte på något annat...

Jag kände mig låst i mina tankar och kunde inte riktigt leverera känslor under de här dagarna. Men vad det berodde på, det förblir en gåta. 

Kanske dags för ett terapisamtal för att låsa upp och blåsa bort blockader? 😛😊

Ja, nu - var börja? 

Det jag mest är glad över denna vecka är att jag väckte träningsintresse hos brorsan. Vi besökte gymmet tillsammans i måndags för att han skulle testa och prova på. Han verkade intresserad och det gläder mig så klart. Men...ärligt talat, jag är lite skeptisk om det kommer att gå hela vägen...

  För hans skull önskar jag från hela mitt hjärta att han fortsätter och tar detta på allvar. Livsviktigt för hans del.

 Så, snälla broder, om du läser detta - fortsätt med detta och larva dig inte 🤨 😉. 


En sak till jag är glad över. 

Ljuset. 

Det märks att det är ljusare både på morgonen och på eftermiddagen. Om än bara någon minut skillnad men ändå. Morgonen doftar ljuvligt och den känns i luften att tiden och ändringen smyger sig på sakta men säkert. Det är inte varmt ute. Tvärtom. Minus grader varje dag och snö då och då. Men man kan inte undvika och inte känna av förändringen i luften. Även naturen känner av och vibrerar på ett annat sätt. Fåglarna också. 

Japp, det är på G. 😍

Och här är beviset 

😍😍😍


Och hur är det på jobbet?

 Bra. Mer än det. Super bra. 

Jag har arbetstränat nu i två månader. Och blir mer och mer hemmastadd där vilket glädjer mig oerhört mycket. Allting stämmer - uppgiften, miljön, kollegorna, chefen.... Det funkar precis som det ska. 

Uppföljningen med AF och FK ska ske snart. Och då hoppas jag att de bara förlänger och kanske (om jag får önska) utökar tid. Från arbetsgivarens sida är det inga problem. Det fick jag bekräftat igår. Och får hoppas på lite mer utveckling så småningom. Under förutsättningen att jag blir frisk så klart. Och därför är det fokus på just återhämtning nu för lite mer satsning sen. 

Allting låter lovande och jag är tacksam för att allting går i rätt riktning 🙏

Men jag har satsat jätte mycket på mig själv. Återhämtningen och hanteringen av livet är den viktigaste punkten i mitt huvud. Skynda långsamt och gå säkert i mål. Men resan är ändå mest utmanande och värt varenda sekund av ansträngningen.

Jag ska vara jag OCH lite till 😊.

  @-}-- Esma Dž @-}-- 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Aldrig fel med lite pepp

Hahaa, det räknades som träning 😊. Min gårdagens promenad alltså 😋. 

Jag tänkte inte på det på det viset men tydligen räknas all aktivitet. Det är inte dåligt det. 

Kul med lite pepp och bekräftelse ibland. Och ännu kulare när man får det av en digital vän som jag inte visste jag hade tills jag inte fick detta här imorse.

6,4 km och 8998 steg räknas som bra resultat ändå. Och jag är nöjd. Även om gårdagens promenad var mer som avkoppling och en lite mindfulness flykt så blev det resultat på både det psykiska och det fysiska.

Men idag står det ganska stila. Har inte varit ute än och inte gjort någonting speciellt heller (förutom lite söndagstädning hemma). Vila lite innan kvällens Bodybalance. Jag är rätt så nyfiken på resultaten efter träningen. Spännande.

Men annars ingenting nytt att skriva om. Visst, det är många tankar i huvudet men de har inte mognat till för en seriös skrivning. Så jag låter de gotta sig lite till innan de kommer ut. Så småningom faller allt på sin plats och orden kommer att skrivas av sig själv. Jag blir ju bara redskap.

  @-}-- Esma Dž @-}-- 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Min kära fiende

Jag kan inte vinna över dig och vill därför bli din vän i stället. 

Och ber om ursäkt för min svaga stund imorse när jag önskade att allt det fina, vita skulle försvinna. 

Och varför ska allt det försvinna i januari? Mitt i vintern? 

 Det ska vara här. Vinter, kylan och snö ska lysa med sin närvaro nu. Nu i januari och även nästa månad. Och vi ska välkomna det. Inte sura och blunda.

Uppfylld med en dos av skuldkänslor bestämde jag mig att gå ut och trots allt njuta av verkligheten. Ut och bli vän med fiende. Lär känna den. Skapa gemenskap och hitta balansen.

Det hjälpte.

 En lång promenad i Slottsparken, sen i Kungsparken, lite umgänge med fåglarna och en mysig fika gjorde succé. 

Det var så fint.  

 

 

 

 

 

 

Och sen det mysiga stället mitt i Slottsparken

 

 

 

Och fika så klart 

Så glad att jag bestämde mig för den här lilla utflykten. 

Och mår nu mycket bättre. 

Imorgon ny dag och nya tag.

  @-}-- Esma Dž @-}-- 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Wow.... suck... längtan

Vakna upp en lördagmorgon och se detta kan visst väcka myskänsla och lusten att njuta i lördagskaffe och avkopplingen... 

Visst, det kan man göra. Eller, visst man är så illa tvungen att förvandla allt det till mys - pys. Inget dåligt det, inte. Men det finns ett men. 

Jag vet att det bara är januari och klart det ska vara vinter och snö.... Men det känns tungt. Det känns långdraget. Det känns tröttsamt.

JAG längtar till detta:

JAG drömmer om detta:

Och detta: 

 Detta också...: 

Ja, ni fattar... 

Solmänniska in i märgen och solberoende varelse är på gränsen av att inte bli tokig. Längtan är för stark och väldigt drivande. Hjärnan kämpar för att balansera viljan och möjlighet. Att hitta den bästa lösningen. Att bromsa mina behov och mina impulser som är på väg att ta över är en riktig utmaning för psyket.

Att åka till något varmare ställe låter väldigt lockande och verkar det enda som är rätt just nu....

 Ja, jag surfar vidare och dagdrömmer. 

Det är gratis i alla fall.

  @-}-- Esma Dž @-}-- 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Tant Esma

Och så kämpar man att hålla musklerna och ryggen i form och känner sig pigg och full av energi efter att ha börjat träna. Och det där att man känner sig piggare och t.om yngre för hållningen är mer upprätt nu. Lite stolthet finns det i sinnet också. 

Och då händer det man inte trott skulle hända än (kanske om tio år) men inte i dagsläget. 

Jag åker buss till jobbet, varje dag. Buss som är full av ungdomar som åker till skolan. Och oftast är det fullsatt så man måste stå i några hållplatser tills det glesas ut och finns plats att sitta.

 Igår var det fullare än vanligt och jag fick stå. Jag föredrar att sitta om det finns plats men inte nödvändigtvis. Stod där och tänkte inte på att jag vill sitta utan väntade helt enkelt på ”min tur”. Och då...då reser sig en kille och visar mig att jag kan sätta mig på hans plats... Jag blev både överraskad och glad, men mest överraskad 😧. Fin gest från käre pågen men det väckte tankar i mitt huvud.

 Ser jag ”så” ut? En tant som behöver sitta? 

Och inte bara det personliga utan det är sällan det händer i våra bussar att ungdomar ger sin plats åt någon äldre. Det har jag tänkt mycket på under årens gång och mina bussåkningar. Jag kan inte minnas att jag sett en enda gång att det blev på det viset. Och är lite irriterad på den trenden. Jag har gjort det många gånger och det med glädje. Så är jag uppfostrad. Det har pratats om det i skolan vill jag minnas. Både hemma och i skolan. Det har varit en självklarhet.

Jag frågade mina tjejer vid flera tillfällen hur de gör. Svaren har varit lite åt båda håll. 

Jag fick höra att det hänt att de ibland fick sura och irriterade nekande svar från pensionärer. Och det bäddar för en rebell reaktion. Men ibland fick dom uppskattade blickar och tacksamt leende. Så, det är lite blandade åsikter.

Och vem var jag då igår? En ”ung” och ”pigg” tant - rynkade jag på näsan eller sken jag av glädje? 

Ja, mina ben var tacksamma i alla fall 😊.

Dagen fortsatte i tantens tecken 🥴. 

Tant Esma testade Bodystep.

 Och...ja, det gick sådär. Flåsig, röd i ansiktet, halvlevande och med en blick på klockan var 5:e minut för att få tiden att gå snabbare och avsluta helvetet var min träning det 🥵🥵 

Fy, så jobbigt. Och så tantig som jag redan var höll jag inte tempot och stegen var omöjligt att följa. Tappade räkningen, missade nästan alla steg och till slut frågade jag mig själv- Vad f.. gör jag här??

Har inget emot lite intensiviteroch tempo men stegen kunde jag inte följa.  Det sköna var att jag inte brydde mig om det. Jag bara studsade runt när alla hoppade och stampade i takt. 

Jag förberedde ledaren 😉 innan passet att det var första gången och att koncentrationen var inte på topp så att hon förstår varför den här tanten yrar runt i otakt med andra 😝.

 Det var hon som sa faktiskt att jag bara kan jogga lite istället om jag inte hänger med. Så, det blev mest lätt marschering och en och annan studs på plats. 

Men trött hade jag hunnit bli. Och jag tror att jag ska hoppa över den här gruppträningen och hålla mig till en mer ”normaltakt” träning.

Så var det med det.

Tant, tantigt och gladast 😊

  @-}-- Esma Dž @-}-- 

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Äldre inlägg