När man kommer hem, äter lunch och hittar en tid för nervarvning.... 

När man når den punkten där man prioriterar nervarvningen  och väljer att sätta sig själv i första hand utan dåligt samvete då vet man att man kommit långt i rehabiliteringen. 

Så glad och tacksam 😊🙏.

Det är inget nytt längre att jag trivs på arbetsplatsen där jag arbetstränar. Men när man får bekräftat att man gör ett bra jobb och att förutsättningar för vidare utveckling finns och att en möjlig anställning väntar i sinom tid då är längtan och viljan dubbelt så mycket större. En bra stämning och bra relation med kollegorna är en viktig bonus att glädja sig åt också. Ja, jag är nöjd och uppmuntrad. 

Har haft uppföljningsmöte med AF och kontaktpersonen på arbetsplatsen (chefen) idag. Allt det med förutsättningar och möjligheter samt min insats kom fram på mötet. Utöka arbetsträningstid är aktuell också för jag känner att det kan gå bra. Helst skulle jag börja med fyra timmar meddetsamma men de tyckte att jag ändå ska ta det lugnare och skynda långsamt. För att lyckas med rehabiliteringen måste jag gå sakta fram. Och det är jag tacksam för att de tänker på. Men vi får se hur det slutar. För det är så mycket annat som spelar roll och inte minst reglerna som styr. Men jag ska lyda de kloka och göra som de säger. För vi alla har ett gemensamt mål - att jag blir frisk och att det håller i längden. Vi säger så 👍.

Nu är jag utvilad och pigg för att laga mat. Och sen blir det MediYoga ikväll. Kursen börjar och jag längtar 🧘‍♂️🧘‍♂️.

  @-}-- Esma Dž @-}--