Och sista för denna gång.

 Men den var inte bästa för att den var sista utan att min känsla och förtjusning var tillbaka och var precis som den brukade vara. Och så klart kommer den sista åkdagen. 

Alla blockader och mentala barriärer var borta imorse när jag vaknade. Det kändes helt självklart att jag skulle ut på backarna och åka. 

Morgonbilder som Iris och Selma tagit är bästa, verkligen. 

Det nöjet missade jag på den här resan för jag var inte så tidig på banan. Men det räcker att jag ser bilderna så njuter jag...

 

 

 

 


När Irma och jag hade äntligen kommit kändes det som att allt var på plats igen. I mitt huvud alltså. 

Gemenskap, skoj, skratt, nerförglidning och  lycka - det var det jag saknade i alla de här dagarna. 

Jag var tillbaka i den tiden när våra skidresor hade någon mening och var uppfyllda med just de här upplevelserna.

 Och jag fick allt det till slut 🙏. 

 

 

 Och jag var lite mer stadig på benena 😊


Och ingen skidåkning utan fika och mys 😉

 

 

 Så nöjd att ett glas glüwein var oundvikligt och supergott 😉

Det återstår bara att packa ihop ikväll eller imorgon och sen bär det av hemåt. Lång resa väntar men vi har inte bråttom. Lugnt och sansat - det är en del av semester, det med. 

Vi får se om det blir ett besök till Brasseriet, jätte mysig bar/restaurang där vi var igår under dagen och ta en drink sista kvällen eller blir det bara en promenad ute. 

  @-}-- Esma Dž @-}--