Når man inte vet vad man ska göra (läs: när man inte har lust för städning) då är det bäst att baka och laga mat. Det har blivit mitt motto på siståne. Ta det roliga före den tråkiga. 

Fast jag vet inte sen när jag blivit så förtjust i att laga, baka och allt det med maten. För, innan var det mest som en plikt. Nu känns det som njutning, mindfulness och terapi. 

Förmodligen sen min aptit har ökat och jag har fått mer tid för att utförska och experimentera. Men mest är det aptiten. Och så klart började den ta plats i mitt liv i samband med min sjukskrivning. Och bara ökat och ökat. 

Numera har jag någorlunda koll på var gränserna går men i början var det (som allt annat) en riktig chock för både mig och kroppen. Jag började okontrollerad gå upp i vikt men fattade inte varför. Jag åt inte - jag slukade mat i mig. Speciellt bakelser och väldigt söta grejer. Tills jag nåde en gräns med kilona där jag så klart varken mådde bra av eller märkte av att de var där. 

Uppvakningen var i januari för två år sen när jag satt och drack morgonkaffe och tog fram en tårta som jag bakade kvällen innan och började äta den med teskeden... direkt från tårtformen. En tugga efter en, lite till, och lite till tills hela tårtan var borta.... Och den var inte tunn och liten utan ganska tjock och mäktig (med vitchoklad, vaniljpudding och massor med socker i). Helt förfärligt. Jag minns så väl den stunden, den bråkdelen av sekunden när jag ”vaknade upp” och blev medveten om det.... Med den lilla teskeden i handen och blicken på den tomma formen.... Chock och förvirring rådde i skallen.

När den insikten hade kommit då började den tysta paniken ta över. Men samtidigt väckte den mig och jag började tänka mer och mer på det. 

Det var inte bara på grund av utseende jag ville ändra mitt tankesätt utan mer för att jag inte mådde bra. Eftersom det var i samma veva med utmattningen och depressionen kunde jag inte sätta fingret då på varför jag inte mådde bra och varför jag kände mig väldigt obekväm i kroppen. Klart att allt har med diagnosen att göra men då var det väldigt oklart och kaotiskt.

Då allt det var nytt för mig tog det ganska lång tid innan jag började med att göra något åt det på riktigt. Jag har aldrig bantat och aldrig tänkt på vad jag stoppar i mig eftersom min ämnesomsättning hade tagit hand om det i hela mitt liv. En riktig tur hade jag och aldrig haft någon kilo över överhuvudtaget. Snarare var det åt andra hållet. 

Kampen pågår fortfarande men är under kontroll än så länge. Aptiten är fortfarande stor och jag skulle kunna äta hela tiden 🙄. Och inte lite då. 

Insikten är närvarande och därför är jag lite mer aktiv med träningen, promenaderna och ibland händer det att jag tänker på vad jag äter 🥴. 

Extra kilona, högt blodtryck och förhöjt kolesterol fick jag som extra bonus på diagnosen som plågar fortfarande. Men....jag överlevde. Och jag kommer att kämpa in i det sista att vinna över och trotsa demonerna.

💪💪💪


Men, tillbaka till det roliga. Jag har bakat morotsbröd. Har alltid velat testa baka det. Och jag gjorde det. Och lyckades! (För en gångs skull) 

Saftigt, fluffigt och gott var det. Vetemjöl, havregryn, moroter blanda annat i det. Rekommenderar varmt att testa baka det. 

Jag inspirerades av Nina Hermansson, kockerskan som deltagit i Hela Sverige bakar 2012 och har sin egen blogg där hon, bland annat lägger ut goda recept. 

Har också lagat lunch idag inspirerad av en av hennes recept med lax. Goda kakor och bakelse har jag bakat också. Hennes enkla stil passar mig och därför blir det lyckat (oftast 😋).

 https://niiinis.se/ för de som är nyfikna. 

Och detta är ingen reklam utan bara rekommendation.

Så var det med dagens sysselsättning. Ingen promenad och ingen träning idag. Men kompenserar allt imorgon. Dessutom är det pms vecka som gör att jag mindre är sugen för hård träning. Men vi får se vad söndagen har i kikaren och kommer att bjuda på.

 @-}-- Esma Dž @-}--