Vilja finns men någonting saknas fortfarande. Känner att jag vill skriva om vardagen men den där känslan jag skrev om i förra inlägget är fortfarande borta....eller gömd någonstans i cellerna. Och jag vill inte pressa fram den. Den kommer när den kommer.

Jag gör ett försök ändå.

Vad göra när man är helt låst? Det är inte så att jag saknar energi och kraft. Tvärtom. Vill nu utnyttja den driften och energin jag tror att jag har. Men vad jag än gör blir det inte tillfredsställande. Och dessutom allt i halvfart, fast jag har energi. Det är där det hela krockar. Energi finns men allting går i snigelfart, även när jag skyndar på. Vad händer? Nu är jag förvirrad. 

Jag vet inte. Jag ska låta det pågå utan att ändra någonting. Bara för att se om det är något tillfälligt eller något jag måste ändra på. Mogna lite i känslan. Svaret brukar visa sig när man minst tänker på det. Så, vänta lite till...

Jag var hos läkare igår. Uppföljning och nytt läkarintyg. Röntgensvar hade inkommit och jag hade inga stora förändringar i ländryggen. Det är jag glad för. Bara lite avvikelse vid sidan av kotorna men det hör ju till åldringsprocessen (?). Ja... 

Varför har jag ont då? Ja, för att jag är otränad (det sa han inte, men rekommenderade regelbunden träning) och det ligger mycket i det. Jag måste ta tag i det och få tips om en anpassad träning. Ska fundera över hur jag ska gå till väga med det. Gym? Personlig tränare? Sjukgymnast? Ja, vi får se. Men något ska det bli.

Novembervädret är i full gång. Blåsigt, regnigt och ganska mörkt. Men det får inte vara anledningen för deppighet. Nej! Förvandlar det hela till mys. Tänder alla lampor idag med, tänder doftljus och lite uppiggande musik ska parera mörkret och regnet.

Jag mår bra....jag mår bra....jag mår bra....jag mår bra.....

  @-}-- Esma Dž @-}--