Som uppföljning av förra inlägget vill jag reflektera lite över det jag skrivit om. 

Den här lilla utökningen av tiden idag och den sociala biten har varit ett test för mig, egentligen. Jag har jobbat i två månader nu, två timmar varje dag.... Och varje gång jag loggar ut för dagen känns det som om jag kunde stanna mycket längre till. Oftast går jag med en liten rynka mellan ögonen för att ”det roliga” är slut. Jag vill stanna och fortsätta... Jag vill jobba mer.... Jag vill äta lunch och fika med de andra....Jag vill...

Men orkar jag? 

Är jag redo?

Verkligen??

Svaret är ganska uppenbart med tanke på min reaktion efter jobbet. Det var inte så farligt men det kändes ändå - tröttare och mer utmattad än vanligt.

Och just den där lilla känslan ska jag analysera sönder och vända och vrida den åt alla håll. 

Och jag ska inte ställa frågan varför utan vad kan jag göra för att kombinera viljan och förmågan? Och balansera? 

Det blir min funderare nu under februari. För jag vill hitta balansen.

 Och jag kommer att göra det! 

Det vet jag.

För så här ser det ut när jag sitter och jobbar. Lilla lappen som styr mitt liv just nu.

Så, lugna ner dig Esma....

Sträva efter målet men skynda långsamt!

  @-}-- Esma Dž @-}--