Ligger i soffan och kämpar med lusten att somna.. Fast vädret är som gjort för att krypa under täcket och bara blunda och försvinna.....

Att höra regnsmattret mot fönster är den bästa vaggvisa som finns. Kanske blundar jag en stund ändå och bara vilar ögonen....

Egentligen försöker jag undvika att sova under dagen. Jag har märkt att jag vaknar lite småsur  och nedstämd. Ingenting kan få mig på bättre humör. Allting är bara utan mening. Och det varar en lång stund efter uppvaknandet. Det gillar jag inte! 

Jag förstår inte varför det blir på det viset. Många har känt igen sig i situationen när jag berättat. Det är någon kemisk reaktion som händer i hjärnan och gör som det gör. 

Kommer ihåg att jag nämnt det till min terapeut en gång och hon gav mig en logisk förklaring - vi människor, vårt system är inte skapt för att sova på dagen för hjärnan får då signaler att göra kroppen redo för det. Men när vi vaknar efter en stund förstör vi gången och det blir lite förvirrande för hjärnan.

Så har jag uppfattat hennes förklaring och tycker att det nog ligger nåt i det. 

Vi får se hur mycket jag lyckas förvirra min redan förvirrade hjärna.

Första veckan (eller bara halv) har gåt nu och jag har lyckats göra mig hemmastadd på kontoret. Någorlunda. Inte helt klart  med allt men det kommer. Lite strul med datorn och installering men det problemet behöver inte jag lösa. Känslan är fortfarande mycket positiv och gör att jag nästan längtar att börja på riktigt. 

Det är så himla skönt att ha en arbetsplats att komma till, träffa folk i korridorerna och hälsa god morgon. En sån härlig känsla som jag tappat och saknat väldigt mycket. 

Men - en dag i taget.

Lugnt. Fint. Tålmodigt. Kontrollerat. Fokuserat. Hitta balansen och hålla fast i den - det är målet. 

Jag ska lyckas!!

Och allting kommer att bli bra!!

Och jag är trött....

  @-}-- Esma Dž @-}--