Idag hoppade jag över morgonpromenad och stretchövningar och ägnade min tid åt trädgårdsfixning istället. Lika bra (om inte bättre) motion som ett gympass. Vet inte om effekten är samma men glädjehormoner var högt närvarande och gjorde sitt. 

Idag hade jag dessutom sällskap av Irma och allt blev ännu roligare. 

Lite äppelplockning, lite gräsklippning,

 lite fusk från min sida,

 och lite paus och skoj emmelanåt 

Alltid roligt i hennes sällskap (ja, nästan alltid 😜). 

Och där var det inte slut. Väl inne i huset började hon och lilla syster förbereda matlagning som jag tog över sen och även där var det sällskapligt och livligt. Riktigt bra hjälp fick jag idag faktiskt.

Men.... även med en hjälpande hand och trevliga stunder blev jag riktigt trött till slut.

Nästan helt slut efter aktiviteterna. (..glömde säga att jag gjorde en äppelsmulpaj efter maten också..).  

Visst verkar det mycket gjort, men om jag gjorde som jag skulle då hade det inte varit så farligt kanske. Jag glömde pausa och bromsa lite. Hoppade från aktivitet till nästa utan ordentlig paus. 

Klippte gräset klart, gick in och fortsatte med matlagningen och sen vidare till pajen. Helt utan pauser emmelan. Jag insåg det sen...när det blev försent och när jag akut blev trött. 

Jag är inte redo än för sån fart och tror inte att jag någonsin kommer att vara det....Eller kommer någonsin att vilja ha det gamla uppvarvade tempot. Mitt fiende nummero 1. 

Och för det mesta har jag lyckats hålla det i schack och styra det. Men idag gick det lite utom kontroll. Men det är inte så farligt. Det kommer att bli såna misstag framöver dock mycket mindre med tiden om jag inser misstaget i tid. Hoppas jag....

Därför blev det ett tupplur i min favorit fåtölj efter maten och pajen. (Pajen var super god förresten 👌)

 Ocensurerad och helt äkta - jag i ”vilaaction”.

Så är det när livet händer.

Kanske hinner jag med en kvällspromenadmed med Iris...??

Ja vi får se.

  @-}-- Esma Dž @-}--